Med anledning av att regeringen och socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall presenterade den kommande satsningen inom funktionshinderspolitiken den 3 december, på internationella funktionshinderdagen, känner vi att detta måste kommenteras. Även denna satsning signalerar ett huvudfokus på att stoppa kriminaliteten inom personlig assistans och skapa än mer kontrollåtgärder.
I årtionden har politiken fastnat i samma tankefälla: att problemen inom personlig assistans framför allt handlar om kriminalitet. I varje ny reform, varje ny kontrollåtgärd och varje ny presskonferens återkommer denna berättelse. Det spelar ingen roll vilken regering som suttit vid makten – fokus har gång på gång riktats mot ett påstått omfattande fusk som aldrig kunnat styrkas.
Konsekvensen?
- De som gör rätt drabbas varje gång
- De som fuskar hittar alltid nya vägar
- Och de som behöver assistans för att leva sina liv får allt svårare att göra just det
När regeringen nu presenterar sina nya satsningar inom funktionshinderpolitiken upprepas mönstret. Det finns bra inslag, absolut – men det övergripande fokuset ligger återigen på skärpta kontroller och åtgärder för att motverka kriminalitet. Det är ett politiskt svar baserat på en berättelse, inte på verkligheten.
Vi vet nämligen redan vad problemen är – och det är inte fusk
Redan 2018 visade Stig Svenssons statliga analys att den bild som politiken och medierna målat upp av assistansen som en ”överrepresenterad” brottsmiljö helt enkelt inte stämmer.
Utredningen visade i stället att:
- myndigheterna saknar grundläggande statistik
- uppföljningen av assistansen är nästintill obefintlig
- kontrollerna är underdimensionerade och saknar verktyg
- reformens långsiktighet underminerats av oklara mål och politiska ryck
- schablonen och ekonomin är huvudskälet till branschens press
Detta är den faktiska problembilden.
Ändå är det inte detta politiken fokuserar på.
Misstro som utgångspunkt skadar – det stärker inte assistansen
När statsministern nyligen kommenterade personlig assistans beskrev han återigen reformen som problemtyngd av fusk. Det är ett symboliskt uttalande som saknar täckning i fakta, något som Henrik Petrén påtalat tydligt. Han lyfter att sådana ord från Sveriges högsta politiska ämbete riskerar att cementera en felaktig bild av att brukare och assistenter är misstänkta tills motsatsen bevisats.
Det är en farlig utveckling.
Den skadar förtroendet, ökar misstänkliggörandet och flyttar fokus bort från de barn, vuxna och familjer som redan kämpar för sin vardag.
I praktiken leder denna retorik till fler kontroller, mer administration och större press på de seriösa aktörerna – inte till att felaktigheter stoppas. Det är som att dra åt snaran runt dem som håller systemet flytande medan de som vill fuska ändå glider igenom.
Regeringens satsningar är inte oviktiga – men de löser inte grundproblemet
Små, välkomna reformer kan aldrig kompensera för den stora brist som funnits i över två decennier: avsaknaden av en långsiktig vision och ett politiskt mod att faktiskt stärka denna frihetsreform.
Så länge politiken fortsätter att definiera assistansen som ett ”riskområde” i stället för en rättighet, kommer varje åtgärd att färgas av misstänksamhet. Så länge staten inte investerar i uppföljning, analys, statistik och rimliga villkor, kommer systemet fortsätta försvagas – oavsett hur många kontrollfunktioner man inför.
Det är som att försöka laga en takläcka genom att torka golvet.
Det ser kanske ordnat ut för stunden, men problemet fortsätter att förvärras.
Det är dags att byta perspektiv
Vi behöver ett politiskt ledarskap som utgår från fakta, inte föreställningar.
Från tillit, inte misstro.
Från reformens syfte – inte dess avarter.
Personlig assistans skapades för att människor med omfattande funktionsnedsättningar skulle kunna leva som andra. Det är en av de viktigaste frihetsreformer Sverige någonsin genomfört. Den förtjänar inte att reduceras till ett kriminalpolitiskt slagträ.
Ska vi värna assistansen krävs insatser som stärker:
- rättssäkerheten
- kontinuiteten
- kvaliteten
- livsvillkoren för brukarna
- förutsättningarna för utförarna
- stoltheten hos assistenterna
Det är först då vi kan tala om en reform som håller – inte bara nu, utan också för framtiden.
**Politiken måste säga det som borde vara självklart:
De allra flesta gör rätt – och de ska inte straffas för några få som gör fel.**
När vår statsminister, våra ministrar och våra riksdagspolitiker börjar tala om assistans som den frihetsreform den är – då kan vi äntligen börja reparera det som gått sönder. Till dess kommer varje ny satsning att kännas som mer av samma sak: kontroll framför tillit, misstanke framför stöd.
Det är dags att lämna den berättelsen bakom oss.
Det är dags att bygga upp assistansen – inte misstänkliggöra den.
Läs även
Regeringens satsningar inom funktionshinderspolitiken
Stig Svensson rapport 2018 - Personlig assistans
Ulf Christerssons uttalande